Ett anläggningsprojekt inleds långt innan första grävmaskinen står på plats. Marken mäts in, ledningar kartläggs och höjder knyts till ett gemensamt referenssystem. Arbetet utförs av mättekniker och resulterar i det underlag som projektörer, entreprenörer och maskinförare sedan arbetar mot.
Kartläggning av platsen
Första steget är en inmätning av det som redan finns i området. Marknivåer, slänter, diken, brunnar, befintliga ledningar över och under mark, fastighetsgränser, vegetation och anläggningar som ska stå kvar mäts in och dokumenteras.
Resultatet blir en digital bild av platsen: en terrängmodell som beskriver markens form i tre dimensioner, och en ledningskarta som visar var kablar och rör ligger. Det är den bilden projekteringen utgår från när schakter, terrasser, ledningsstråk och vägkroppar ritas.
Gemensamma referenser i plan och höjd
Alla mätningar knyts till samma system. I Sverige används normalt SWEREF 99 för plan och RH 2000 för höjd, kompletterat med fixpunkter som sätts ut i eller intill arbetsområdet.
Fixpunkterna används genom hela projektet. Mätutrustning, maskinstyrning och kontrollmätningar utgår från samma punkter, så att modellen och maskinen på plats beskriver samma höjd på samma ställe.
Maskinell mätning täcker stora ytor
Drönare med kamera eller laserskanner flyger över området och genererar punktmoln och ortofoton. Metoden passar öppna ytor, slänter, upplag och hela arbetsområden. Ur samma data beräknas volymer på massupplag, och upprepade flygningar under byggtiden visar hur mycket som schaktats och fyllts.
På järnväg används fordonsmonterade laserskanners som mäter spårläge, profiler och hinderfrihet medan fordonet rullar. Långa sträckor hinner mätas under korta trafikuppehåll.
På väg fungerar principen på samma sätt med mätbil. Vägbana, kantstöd, sidoområden, skyltar och brokonstruktioner skannas i trafikhastighet.
Gemensamt för metoderna är stor täckning, hög datamängd och kort tid ute i fält.
Mätning på marken ger detaljerna
Mättekniker med totalstation, GNSS-mottagare och avvägningsinstrument mäter det som skanning från luften eller fordon inte når. Botten på ett schakt, insidan av en brunn, punkter under tät vegetation, under broar och inne i byggnader mäts punkt för punkt.
Manuell mätning tillför också tolkning. Vilken typ av brunn det handlar om, vilken dimension och vilket material en ledning har och vem som är ledningsägare noteras på plats. Samma personal utför utsättningen: käppar, gränser, höjdreferenser och profiler som maskinföraren arbetar mot.
En tredje uppgift är kontroll. Punktmoln från drönare och mätfordon jämförs mot inmätta punkter i marken innan data går vidare. I större projekt kombineras därför metoderna, och arbetet utförs av mättekniker som arbetar med väg, järnväg och ledningsnät och samlar in data både från fordon och till fots.
Från mätdata till färdig modell
Insamlad data bearbetas innan den lämnas över. Punktmoln klassificeras så att mark skiljs från vegetation och konstruktioner, terrängmodellen byggs upp, projekterade ytor läggs in och massor räknas fram mellan befintlig och färdig nivå.
Leveransen anpassas till mottagaren. Projektören får underlag i sitt CAD- eller BIM-format, medan maskinsidan får ytmodeller och linjer i det format maskinstyrningen läser.
Underlaget möter maskinerna
Ytmodellen laddas in i maskinstyrningen på grävmaskiner, schaktmaskiner och väghyvlar. Med GNSS eller totalstation som positionering ser föraren skopans läge mot modellen i hytten och arbetar mot rätt nivå och lutning direkt.
Massberäkningen ur samma underlag används för att planera transporter, upplagsytor och maskinval. Höjddata och ledningskarta ligger till grund för uppställningsplatser, transportvägar in till arbetsområdet och fri höjd vid broar och portaler.
Mätningen fortsätter under arbetet
När maskinerna är i gång följer produktionsmätning: kontroll av schaktbotten, terrasser, lager och ledningsstråk mot projekterade nivåer. Nya ledningar mäts in medan de ligger öppna, före återfyllning.
Slutdokumentationen blir relationshandling som visar hur anläggningen faktiskt byggdes. Den blir i sin tur befintligt underlag för nästa projekt på platsen.
Vad underlaget betyder för maskinerna på plats
För maskinsidan märks skillnaden i hur mycket tid som går till produktion. Med en modell i maskinstyrningen ser föraren djup, lutning och färdig nivå i hytten och gräver mot rätt höjd utan att vänta på att någon sätter ut nästa delyta. Antalet stopp för avvägning och kontrollmätning minskar, och föraren behöver kliva ur maskinen färre gånger under ett skift.
Arbetet blir också mer förutsägbart. Schaktbotten hamnar på rätt nivå från början, mängden efterjustering och överschakt går ner och materialåtgången i förstärkningslager följer kalkylen närmare. Flera maskiner kan arbeta mot samma modell samtidigt, med samma referenspunkter i grunden.
Planeringen runt maskinerna vilar på samma data. Massberäkningen visar hur många transporter som behövs och när, uppställningsytor och transportvägar är utpekade före etablering, och maskinstorlek kan väljas efter volymer, framkomlighet och fri höjd i området. Uppföljande drönarmätningar under byggtiden visar hur mycket som flyttats, så att maskinresurser och transporter kan fördelas efter faktisk takt.
Ordningen i korthet
- Inmätning av befintlig mark, ledningar och gränser
- Fixpunkter och koppling till plan- och höjdsystem
- Maskinell mätning med drönare, mätfordon på räls eller mätbil på väg
- Kompletterande mätning och kontroll på marken
- Bearbetning till terrängmodell, ytmodeller och massberäkning
- Överlämning till projektering och maskinstyrning
- Utsättning och produktionsmätning under byggtiden
- Inmätning och relationshandling när arbetet är klart
